I historien har det funnits stora hästar som vann berömmelse och påverkade händelsernas gång. En av dessa riddjur var Bukefalos, kung Alexander den stores häst från Makedonien. Deras gemensamma bedrifter och erövringar gjorde att hans namn är känt över hela världen. En central del av deras framgång var det enastående förhållande som band dem samman.
Bukefalos var en svart hingst som ansågs ouppnåelig för vanliga ryttare. Antika historiska källor berättar att Bukefalos tillhörde ”den bästa thessaliska rasen”. Han härstammade från landskapet Thessalien i Grekland, söder om Makedonien. Han var ett ovanligt vackert och starkt riddjur som drog till sig uppmärksamhet. Hans namn kommer från grekiskan och betyder ”oxhövdad”. Man tror att det kommer av ett märke på bogen i form av ett oxhuvud, eller av själva formen på hästens huvud. Enligt traditionen var han ett ovanligt modigt och intelligent djur.
Ursprungligen skulle denna häst tjäna Alexanders far, Filip II. Han gav dock upp på grund av dess vildhet och problemen med att rida in den. Då förklarade den ännu inte vuxne Alexander att han kunde tämja den vilda hästen. Hans far ställde honom dock ett villkor: lyckades han skulle han få djuret i present; misslyckades han fick han köpa det själv. Alexander vann vadet när han märkte att hästen var rädd för sin egen skugga. Han vände den då mot solen och steg lätt upp. Filip fick köpa hästen för det svindlande priset av 13 talenter. Alexanders iakttagelseförmåga och förmåga att hantera en svår situation väckte kung Filips uppmärksamhet, och han förstod att hans son bar på en ovanlig potential.
En senare berättelse säger att när Alexander beställde ett ryttarporträtt av den berömde målaren Apelles, var kungen inte nöjd med resultatet. Då bestämde sig målaren för att föra in Bukefalos i sin verkstad, och när hästen såg sin egen spegelbild gnäggade den av stolthet. Målaren sade då till Alexander: ”Du ser, hästen förstår sig mycket bättre på konst än du.”
En annan historia berättar att Bukefalos under fälttåget i Asien blev bortförd av mardiska rövare. Alexander, som redan var irriterad över deras handlingar, ledde ett strafftåg mot dem. Efter att ha meddelat att deras land skulle förstöras och invånarna dödas, skickades Bukefalos tillbaka med gåvor och ursäkter till stammens äldste.
Bukefalos var alltid Alexanders följeslagare under fälttågen. Under slagen sparkade och bet han fienderna, han var oersättlig på långa ritter, och han gick utan rädsla in i vilken terräng som helst tillsammans med sin ägare. Han räddade också flera gånger Alexander den stores liv. Bukefalos deltog bland annat i de stora slagen vid Thebe, Chaironeia, vid floden Granikos, vid Gaugamela och vid Ipsos. Trots sina skador stannade hästen alltid envist och stolt kvar hos Alexander och var redo för nya slag. Alexander skötte i sin tur sin springare med ovanlig omsorg och vördnad.
Hästen nådde med honom ända till Indien, där den dog av sina sår år 326 f.Kr. vid floden Hydaspes. Med sina sista krafter förde den dock sin herre i säkerhet. Alexander ordnade en högtidlig begravning för den och ledde själv sorgetåget. Han lät till och med bygga en gravhög åt den. En av de städer han grundade kallade han Bukefala, troligen dagens Phalia eller Jhelum i pakistanska Punjab. Det sägs att hästen blev 30 år, och att Alexander III av Makedonien själv överlevde sin berömda häst med endast 3 år.
Bukefalos blev en symbol för styrka, beslutsamhet och sammanhållning, som kännetecknade makedonierna under Alexanders ledning. Kulten kring Bukefalos och Alexander blev så utbredd att man därefter förväntade sig av varje erövrare att han hade en favorithäst. Julius Caesar hade en, liksom den excentriske romerske kejsaren Caligula, som gjorde stort väsen av sin häst Incitatus – ordnade födelsedag åt den, red på den i Alexanders rustning och planerade att göra den till konsul.
I dag har Bukefalos blivit en symbol för den trogna hästen och en synonym för den svårhanterliga springaren – den så kallade ”eldiga hästen”. Han är ett av historiens mest kända riddjur, och dagens populärkultur nämner ofta denna ovanliga hingst. Historiens störste härskare – Alexander av Makedonien, kallad den store – måste ha den bästa hästen, och det var just Bukefalos.
I nyare kulturverk är Bukefalos namnet på Reynart de Bois-Fresnes häst – en fiktiv gestalt ur Witcher-serien, där huvudpersonen är Geralt av Rivia. Bukefalos är också hästen som tillhör kejsaren av Morea i romanserien Förrädarens son av den kanadensiske författaren Miles Cameron. Namnet bärs även av Ozymandias springare i serien Watchmen, samt av hästen som tillhör titelfiguren i filmen Baron Münchhausens äventyr. Han förekommer också i äventyrsspelet ”Broken Sword: The Shadow of the Templars” från 1996, där en av gestalterna omtalar en tävlingshäst hon läser om i tidningen som ”den återfödde Bukefalos”. Det symboliska namnet ”Bukefalos” bärs dessutom av det ukrainska hjulgående pansarskyttefordonet av typen BTR-4.
