Alla dressyrprogram, från de mest grundläggande ända upp till Grand Prix-nivå, innehåller ridning på cirkel eller volt. Trots skenet kan det visa sig vara mer komplicerat än man tror att utföra den här övningen korrekt, och den kräver ordentlig förberedelse av både häst och ryttare. Det är dock värt att arbeta med den, eftersom det är en mycket bra övning för vår hästs balans och böjning. Att bemästra den till perfektion gör att vi kan gå vidare till mer komplicerade figurer, eller till exempel börja arbeta med sidvärtesrörelser. I den här artikeln ger vi dig tips på vad du särskilt bör tänka på när du börjar arbeta med cirklar med din häst, och vad som bedöms vid utförandet av det här momentet.
Cirkel och volt — vad är skillnaden?
Den enda skillnaden mellan en cirkel och en volt är deras diameter, och därför blandas de ofta ihop. En volt kallar vi en cirkel med en diameter på tio meter eller mindre (vanligtvis tio, åtta eller sex meter). Cirklar är betydligt större och har en diameter på upp till tjugo meter. Båda momenten har samma form, och vi börjar och avslutar utförandet på samma punkt. Både cirkel och volt kan ridas i valfri gångart. Ju mindre cirkeln är, desto svårare är den att utföra korrekt, och desto större böjning och smidighet kräver den av hästen. Därför bör vi börja arbetet med vår häst på stora cirklar och gradvis minska dem, när vi känner att hästen är redo för det.
Ryttarens position och användning av hjälper vid ridning på cirkel.
En korrekt riden cirkel eller volt bör vara symmetrisk och varken minska eller öka i storlek under utförandet. Kom ihåg att detta moment, oavsett diameter, varken innehåller hörn eller raka linjer (hästen bör hela tiden vara böjd i ridriktningen). För att utföra momentet korrekt måste ryttaren inta rätt position och använda hjälperna med känsla.
Den första signalen till hästen om att böja sig och påbörja en cirkel eller volt bör vara en förändring av ryttarens position i sadeln. Om vi börjar med den inre tygeln kan vi lätt orsaka att hästen “faller in” för mycket mot mitten och tappar balansen. Just därför bör användningen av tygel som hjälp i det här fallet vara sekundär, och vi bör bara ta till den som en förstärkning i situationer där hästen ännu inte reagerar korrekt på andra, mer subtila hjälper.
Ryttarens position vid utförandet av en cirkel bör vara följande:
- Den inre skänkeln ligger kvar vid sadelgjorden, upprätthåller impulsen och engagemanget hos hästens inre bakben och ger den signal om att böja sig
- Den yttre skänkeln flyttas något bakom sadelgjorden, förhindrar att bakdelen faller ut och uppmuntrar även hästen att hålla tempot
- Axlarna är lätt vridna och riktade i ridriktningen (bör vara i linje med hästens bogar)
- Båda tyglarna befinner sig på samma höjd, ovanför hästens manke
- Den inre tygeln ger hästen en lätt signal om att böja sig
- Den yttre tygeln balanserar den inres verkan och förhindrar överböjning samt att hästen faller ut med bogen (begränsande verkan)
- Ryttarens inre höft och inre sittbensknöl är något mer belastade.
Vanliga misstag vid utförandet av en cirkel är att hålla axlarna raka eller till och med rikta dem åt motsatt håll mot ridriktningen. Det gör det svårare för hästen att hitta balansen och utföra momentet korrekt, eftersom ryttarens tyngd då flyttas utåt.
För att axlarna ska inta rätt position, föreställ dig hur de skulle vara riktade om du gick uppför en spiraltrappa. Man bör också komma ihåg att den inre höften och sittbensknölen bara ska vara något mer belastade än sina motsvarigheter på ytterkanten. Det bör under inga omständigheter leda till att man snedvrider sig i sadeln eller lutar sig inåt. Rätt belastning av höften hjälper dig att hålla den inre skänkeln stabilt vid sadelgjorden och förstärker hästens böjning i höjd med revbenen.
Hästens ställning på volt eller cirkel.
När du redan vet hur du använder hjälperna på rätt sätt bör du också veta vilken effekt de bör ha på hästen, och när vi kan anse att övningen har utförts korrekt.
Hästens naturliga tendens vid en sväng är att luta kroppen inåt mot svängen, samtidigt som huvud och hals vrids utåt. Hästens tyngd flyttas då framåt, vilket som vi vet inte är önskvärt. Just därför är det vår uppgift att arbeta fram en korrekt böjning med hästen i den riktning vi rör oss, samt engagemang av bakdelen.
För att förstå vad den perfekta böjningen innebär, föreställ dig att du ser hästen ovanifrån. Genom hästens kropp bör en jämn båge löpa, som börjar vid nacken och löper genom hals och ryggrad ända till svansroten. Den bågen är tätare, och böjningen starkare, ju mindre cirkeln vi arbetar på är.
Om du vill utföra övningen korrekt är det till hjälp att sätta ut bokstäver eller koner, tack vare vilka du kan kontrollera figurens symmetri och form.
När är en cirkel eller volt korrekt utförd?
Det finns några av de viktigaste sakerna som beaktas i dressyrtävlingar vid bedömningen av hur väl en cirkel eller volt utförts:
- Storleken på cirkeln eller volten — figuren bör ha exakt den diameter som anges i programmet. Tack vare det vet domaren att du kan kontrollera hästen
- Figurens korrekthet — figuren bör vara symmetrisk, dvs. en cirkel och inte en oval. Cirkeln eller volten bör beröra väggen exakt vid den punkt som markeras av bokstäverna
- Balans och impuls — det är mycket viktigt att hästen inte tappar rytmen och den framåtsträvande viljan under utförandet av figuren (och inte heller accelererar)
- Böjning — hästen är hela tiden böjd i ridriktningen. Bakhovarnas spår bör täcka framhovarnas spår. Att falla in med bogen mot mitten eller falla ut med bakdelen påverkar bedömningen av momentet negativt
- Att påbörja och avsluta momentet på rätt plats — bäst är att påbörja momentet två steg efter bokstaven och avsluta det två steg innan.
