Hur väljer man den första utrustningen till en ung häst?
Att börja arbetet under sadel med en ung häst är ett mycket viktigt ögonblick. Den unga hästens första erfarenheter är i hög grad avgörande för dess fortsatta mentala och fysiska utveckling och för vår relation till den. För att de första månaderna under sadel ska bli så lite stressande som möjligt för hästen är det mycket viktigt att välja rätt utrustning, som är både bekväm och säker. I den här artikeln ger vi dig råd om hur du väljer sadel och träns till en ung häst och vilken annan utrustning den kan behöva när den börjar arbeta med en ryttare.
Utrustning till en ung häst – vad skiljer sig?
Ibland möter man åsikten att det inte lönar sig att investera i en bra sadel till en ung häst förrän man börjar arbeta mer seriöst med den. Inget kunde vara mer fel. Den unga hästens rygg är mycket känslig, och tillväxtzonerna i ryggraden sluts och förbenas sist av allt (ända upp till 6-7 års ålder). Man ska också komma ihåg att även om vi föregår inridningen med ett långt markarbete behöver de flesta unga hästar ändå tid för att stärka ryggmusklerna ytterligare och hitta balansen när de börjar arbeta med vikt på ryggen. En sadel som passar och inte hämmar rörelserna hjälper dem definitivt med det. Detsamma gäller tränset, och särskilt bettet. Ett bett som inte passar (för stort eller för litet), är för skarpt eller ligger fel tar lusten från hästen och kan snabbt ge den dåliga vanor – inte bara under ridningen utan också vid betsling och hantering.
Den första utrustningen som vi börjar arbetet med vår unga häst med visar sig sällan vara den slutgiltiga och det är möjligt att det efter några månader behövs ett byte, men det är ändå värt att investera vår tid (och våra pengar) i att välja den ordentligt.
Den första sadeln till en ung häst
När du väljer den första sadeln är det klokt att ta hjälp av en professionell saddle fitter eller att försöka fördjupa dina egna kunskaper i ämnet (till exempel med en onlinekurs i saddle fitting som den här). Men vilka är de viktigaste sakerna att tänka på? Det är framför allt:
- En tillräckligt bred bomkanal som ger utrymme nog åt ryggraden, inte trycker på musklerna längs den och låter dem utvecklas rätt.
- En framvalv som ger ordentligt utrymme åt manken både upptill och på sidorna.
- En framvalv med rätt vinkel så att skulderbladen kan röra sig fritt (särskilt viktigt hos hästar med stora rörelser).
- Sadelns storlek. Kom ihåg att sitsen inte får vara längre än det område av hästens rygg som klarar av att bära vikt (på engelska saddle support area). Man brukar räkna med att sitsen inte bör nå längre bakåt än hästens sista orörliga revben.
Kom också ihåg att sadeln inte bara ska vara bekväm för hästen, utan i lika hög grad för dig. En ryttare i en sadel som inte passar sitter inte stabilt och får problem med att använda hjälperna korrekt. Den situationen är aldrig önskvärd, men i synnerhet inte på en ung häst, där det är ännu lättare att störa balansen och där hjälperna måste användas bestämt och tydligt.
Det är helt normalt att en ung häst vid regelbundet arbete under sadel gradvis bygger upp ryggmuskler och att dess byggnad förändras. Troligen kommer det efter en tid att behövas en ny sadelanpassning. Därför är det värt att överväga att köpa en sadel med utbytbara bomviddersom den här modellendär du enkelt (utan sadelmakare och specialverktyg) kan ändra bomvidden. Det rekommenderas inte att börja arbetet med en alldeles för stor sadel i hopp om att den unga hästen med tiden ska „växa i den“. Den lösningen kan jämföras med att köpa alldeles för stora löparskor till ett barn. Vill vi däremot korrigera sadelns läge något eller fylla ut lite av utrymmet mellan sadeln och hästens rygg kan vi göra det genom att med omdöme använda ett underlägg, skum eller en gelpad.
Vilket träns och bett till en ung häst?
Nästa steg är att välja rätt bett och träns till vår häst. Bäst är att börja med de allra vanligaste, enklaste modellerna, som är så lite ingripande som möjligt för hästen och som den lättast kan acceptera. Kom ihåg att den unga hästens naturliga reaktion i början är kraftigt tuggande eller till och med att bita i och skjuta undan bettet. Vissa hästar reagerar också genom att gnida munnen mot ridbanans sarg eller boxväggarna för att bli av med bettet. Desto viktigare är det att bettet är så säkert som möjligt och ligger rätt. Bäst fungerar dubbelbrutna bettmed lösa ringar och gärna något tjockare (ca 16 mm), där ryttarens handpåverkan fördelas jämnt i hästens mun och som inte verkar särskilt kraftigt på något enskilt område (till exempel gommen). Unga hästar kan reagera oförutsägbart, till exempel genom att skygga, bocka eller plötsligt rusa framåt. Vi vill inte att hästen straffar sig själv för hårt vid ett sådant beteende genom att „köra in i“ ett skarpt bett. Det är helt oacceptabelt att vid inridning av en ung häst använda kraftigt verkande bett med skänklar eller en kandar – spara dem till en betydligt högre utbildningsnivå. Vissa unga hästar som leker mycket med bettet kan försöka lägga tungan över det. Ett tjockare bett som ligger bra (inte för löst) bör förhindra sådana försök.
Många försöker börja arbetet med unga hästar på mycket mjuka bett (gummi, läder osv.) i god tro om att det är den bästa lösningen för hästen. Men verkan av ett sådant bett kan vara för svag och för otydlig för en oerfaren häst – för att inte tala om att hästen snabbt kan förstöra det genom kraftigt tuggande och bitande. Vill vi använda den typen av bett är det bättre att vänta tills hästen är lite mer „styrbar“ och reagerar korrekt på sitsen och övriga hjälper. I inridningens första skeden fungerar enkla tränsbäst. Du kan till och med prova en version utan nosgrimma och sperrem och lägga till dem gradvis efter behov. Om hästen trots ett välvalt bett under lång tid flyr från kontakten, kastar med huvudet och är nervös vid betslingen är det värt att rådfråga en tandläkare. Många unga hästar brottas med problemet med så kallade „vargtänder“, som bör tas bort om de gör ont.
Vilken extra utrustning behöver en ung häst?
I det inledande skedet av arbetet med en ung häst bör vi begränsa oss till ett absolut minimum när det gäller utrustning. Kom ihåg att lägga till nya delar gradvis och en i taget. Bara så kan du se hur hästen reagerar på varje sak och vara säker på att en eventuell beteendeförändring just beror på den. Om det behövs kan du använda en välanpassad martingal (martingalens halsrem är särskilt praktisk när man rider bockande hästar – du kan greppa den för att slippa dra i tygeln) eller ett bringskydd. Avstå däremot från utbindare, gummiband och kraftigt verkande hjälptyglar som kan hämma hästens lust att gå framåt. Måste du införa dem, vänta tills hästen har hittat balansen och fått skjuts.
Att använda benskydd eller boots är ett personligt val. En indikation för att använda dem kan dock vara så kallad „stryktrampning“, alltså att hästen slår bakbenet mot frambenet (oftast kring karleden). Håll ögonen på din häst i det avseendet, så att du kan reagera snabbt och undvika skador.
Kom ihåg att valet av den första utrustningen till en ung häst får enorm betydelse för dess komfort och därmed för hela inlärningsprocessen, framstegen och uppbyggnaden av positiva vanor. Ta därför inte lätt på den uppgiften och ta itu med den innan din häst börjar arbeta under ryttare.